- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
395

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - 16

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Wi 395 —

och förlägenhet plågade honom alltjämt, och hans forna dystra
tankar om all tings fåfänglighet döko åter upp inom honom.

Klockan 12 lemnade Peter sin hustrus gemak, gick in
i sitt eget lilla inrökta rum, tog på sig en trådsliten
nattrock samt slog sig ned vid bordet för att skrifva af
stadgarna för de skotska logerna. Då inträdde helt oförmodadt
furst Andrei.

»Ah, är det ni!» sade Peter likgiltigt och misslynt.
»Jag sitter och arbetar, som ni ser», och han pekade på
papperen med den trötta minen hos en man, som i arbetet
finner en tröst i lifvets elände.

Furst Andreis ansikte däremot strålade af lefnadsfrisk
glädje, där han stod framför sin vän och leende såg på
honom, utan att gifva akt på Peters dystra min.

»Samma ämne som jag talade med dig om i går är
det, som för mig till dig i dag», sade han; »jag har aldrig
förr känt någonting dylikt ... jag är kär, min vän!»

Peter drog en tung suck och kastade sig med hela
tyngden af sin korpulenta lekamen ned på soffan bredvid
furst Andrei.

»Det var ju i Nätascha Rostov, sade du?»

»Ja visst! I hvem annars? Jag hade aldrig kunnat
tro det . . . men denna känsla är starkare än jag. I går
led jag riktiga kval, men jag skulle inte för héla världen
vilja vara fri dessa kval. Ah, nu först börjar jag lefva . ..
jag kan icke lefva utan henne! . . . Men tror du, att hon
också kan älska mig? . . . Jag är nog redan för gammal för
henne. . |. Men så säg då någonting!»

»Jag . .. säga någonting . . . jag? Jo, som jag redan
sagt . . . jag har redan länge anat något i den vägen .. .
den flickan är en skatt ... en ... en sällsynt varelse. . . .
Kära bror, gå nu inte länge och fundera på saken, utan gift
dig med henne. Jag är öfvertygad om, att ingen skall
kunna vara lyckligare än du blir med henne.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0399.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free