- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
397

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - 16 - 17

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Wi 397 —

än jag, och jag känner mig lycklig T det. Du förstår mig
väl ? Jag vet att du gläder dig med mig!»

»Ja visst!» bedyrade Peter, o titi han säg med en öm
och ändå sorgsen blick på sin vän. Ju ljusare och gladare
Andreis lott syntes honom, desso tyngre oeh sorgligare
föreföll honom hans egen.

17.

Då furst Andrei måste be om sin faders bifall till sitt
tilltänkta giftermål, reste han följande dag hem till Lysygora.
Den gamle fursten mottog sin sons meddelande med yttre
lugn, men med så mycket våldsammare inre förbittring. Han
kunde icke begripa, att hans son önskade, någon förändring
i sitt lif och ämnade införa ett nytt element på Lysygora
nu, då hans, gamle furstens, lif närmade sig sitt slut. »Man
hade väl ändå kunnat unna mig att sluta mitt lif efter min
egen smak; sedan får man gärna för mig göra hvad man
lyster», sade gubben för sig själf. Han använde mot sin
son sin vanliga taktik i dylika svårare fall: han anslog en
likgiltig ton, kritiserade »hela historien» och anmärkte, för
det första att hans val vore långt ifrån lysande, vare sig i
fråga om förmögenhet eller hans blifvande släktingars
samhällsställning; för det andra att. furst Andrei icke längre
befann sig i sina första ungdomsår och att hans helsa var
vacklande, hvaremot »hon» ännu var ganska ung; för det
tredje att Andrei redan hade en son och att det icke ginge
an att lemna omsorgen om dennes uppfostran åt en så ung
styfmoder; »och för det fjärde till sist», sade fadern,
hvarvid han såg på sonen med ett spefullt leende, »ber jag dig
Uppskjuta saken på ett år. Res till utlandet, sköt din helsa,
skaffa dig, såsom ju din afsikt var, en tysk lärare för furst
Nikolai, och om sedan din kärlek, din passion och ditt
egensinne fortfarande hålla, så gift dig med henne gärna för
mig. Det är mitt sista ord, hör du det, mitt allra sista ord!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0401.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free