Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 4 7
samlif, ja, det var furst Andrei pinsamt att tala därom, och
äfven Natalia delade denna känsla, liksom hon
instinktmässigt anade allt, som försiggick inom honom. En gång
började Natalia tala om hans son, men furst Andrei rodnade
och yttrade helt kort, att denne icke skulle stanna hos dem.
»Hvarför det?» frågade Natalia förvånad.
»Jag törs inte ta honom från farfar, och dessutom ...»
»O, hvad jag skulle ha älskat honom!» afbröt honom
Natascha, som genast hade gissat hans tankar; »men jag
förstår ... ni vill icke, att man skall ha något att förebrå oss.»
Ibland kom gamle grefven till furst Andrei, kysste honom
och frågade honom om råd angående sin yngre son Petjas
uppfostran eller om Nikolais utsikter i tjänsten. Gamla
grefvinnan åter suckade, så ofta hon såg honom.
Af fruktan att vara i vägen sökte Sonja oupphörligt
efter förevändningar att lemna dem ensamma, äfven när
de själfva icke önskade det. Då furst Andrei talade —
han hade stor förmåga att berätta ||rr satt Natalia och
lyssnade till hans ord med stolthet, och sade hon något, märkte
hon till sin glädje, att han med spänd uppmärksamhet hörde
på och därvid såg på henne med en forskande blick. Hon
frågade sig då alltid: Hvad är det han söker i mig?
Hvarför ser han på mig så forskande?
Ibland kom hon åter in i sin tanklöst uppsluppna
sinnesstämning, och då gjorde det henne alltid ett stort nöje,
att höra honom skratta, ty han skrattade endast sällan;
men när det någon gång hände, öfverlemnade han sig helt
och hållet åt sin munterhet. Hvarje gång efter ett sådant
skrattutbrott tyckte Natalia, att hon hade kommit honom
något närmare. Hon skulle hafva känt sig fullkomligt lycklig,
om icke tanken på den snart förestående skilsmässan hade
fyllt henne med ängslan.
Aftonen före sin afresa kom furst Andrei till Rostovs
i sällskap med Peter, hvilken senare icke hade besökt dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
