Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4X4 —
lyckan. »O, förstår då ingen detta», tänkte prinsessan
Maria, »ingen utom dessa föraktade pilgrimer, som med
påsen på ryggen komma smygande till mig genom baktrappan,
icke därför att de frukta min faders vrede, utan emedan de
icke vilja inleda honom i frestelse. De öfvergifva sina
familjer och hem, de afstå från alla denna världens egodelar,
de fästa sig icke vid någon eller något, irra från trakt till trakt i
den grofva pilgrimsdräkten under ett lånadt namn, göra aldrig
något ondt, men bedja, bedja ständigt både för dem som
förfölja och för dem som beskydda dem, — någonting högre
och sannare än detta finns det icke i lifvet.»
Det var en pilgrim vid namn Fedosjuschka, en liten,
femtioårig, stillsam, koppärrig kvinna, som i öfver trettio år
hade dragit omkring barfota och klädd i botgörardräkt.
Henne höll prinsessan Maria i synnerhet af. En gång då
hon i det mörka rummet, som endast svagt upplystes af
den lilla lampan framför helgonbilden, berättade om sina
odén, kom plötsligt den tanken, att Fedosjuschka ensam
hade funnit den rätta vägen, öfver prinsessan Maria med
sådan makt, att hon beslöt att själf blifva en pilgrim. Hon
anförtrodde sin afsikt åt en gammal, gudfruktig munk, pater
Hyacint, och han gaf den sitt varma bifall. Under
förevändning att det skulle bli en gåfva, skaffade sig prinsessan
Maria en fullständig pilgrimsdräkt: kåpa, bastskor, kaftan
och halsduk. Hon gick ofta till den byrå, hvari hon
förvarade kläderna, och stod där obeslutsam, ty hon kunde ej
fä klart för sig, om tiden var inne att utföra hennes
förehafvande. Och många gånger, då hon suttit och hört på
pilgrimernas berättelser, kände hon sig frestad att öfvergifva
allt och skynda sig bort.
Men när hon då såg sin far och i synnerhet lille
Nikolai, blef hon genast vacklande i sitt beslut, grät bittra
tårar och anklagade sig för att vara en stor syndare, då
hon älskade sin fader och sin brorson mer än Gud.
-—:-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
