Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette delen - 1 - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wi 419 —
han till sin förvåning, att hon i likhet med honom hyste
sina betänkligheter angående hennes förlofning.
»Kan du tänka dig», sade hon och visade hönöm ett
af furstens bref, » att han skrifver, ätt han inte kan komma
förr än i december. Hvad kan det vara, som håller honom
kvar där ute? Säkert är han sjuk, för hans helsa var mycket
angripen. Men säg ingenting om det till Natascha, utan
försök hellre att muntra upp henne. Det här är ju hennes
sista lyckliga dagar som flicka, och jag ser hvad som
försiggår inom henne hvar gång hon får bref från honom.
Men du vet ju, att han är en utmärkt man. Om Gud
vill, lcan allt ännu bli bra.»
Med dessa ord - brukade grefvinnan alltid sluta sina
klagovisor.
2.
Detta samtal • gjorde Nikolai mycket betänksam. Äfven
plågade det honom, att han nu nödvändigt måste taga itu
med de intrasslade affärerna. För att komma ifrån detta
obehag sä fort som möjligt, gick han några dagar efter sin
hemkomst till den flygelbyggnad, som beboddes af
förvaltaren Mitinka, och begärde med mörk uppsyn och i barsk
ton att få se alla böckerna, utan att dock egentligen veta,
hvilka böcker han behöfde se. Mitinka blef både förvånad
och rädd, stammade fram några ord till svar och blef allt
mer och mer förbryllad, då han skulle lemna några
upplysningar, som Nikolai begärde. De hade icke länge talat
med hvarandra, förr än de personer, som bèfunno sig i ett
bredvid liggande rum, bland dem starosten, plötsligt och
icke utan en viss belåtenhet hörde den unge Rostov ropa:
»Din spetsbof! Din skurk!»
Dörren flög upp, och Rostov kom släpande med
Mitinka, som han skakade och kraftigt bearbetade med både
händer och fötter samt till sist kastade ut, i det han skrek:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
