- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
435

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette delen - 6 - 11

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 435 Uf

sist, om icke grefve Rostov hade- lust att fortsätta jakten
in på hans område.

Natascha, som fruktade att saken kunde taga en elak
vändning, hade på afstånd följt sin broder. Men när hon
såg, att de båda herrarne helt vänligt språkade med
hvarandra, red äfven hon fram till dem. Jelagin lyfte högt på
mössan, när han fick se henne, helsade henne gladt och
vänligt leende välkommen och kallade henne en verklig
Diana såväl för hennes kärlek till jakten som för hennes
skönhets skull, om hvilken han så mycket hade hört berättas.

För att komma dem att glömma sin jägares förseelse
bad han enträget, att de måtte följa med honom in i hans
skog, som endast låg på en versts afstånd och vimlade af
harar, Nikolai gaf gärna sitt samtycke härtill, och
jaktskaran, nu dubbelt så stor som förut, drog vidare.

Tjänarne skickades i förväg, men herrarne redo
tillsammans och kastade härunder då och då en förstulen blick på
hvarandras hundar, jämförande dem med hvarandra. I
Jela-gins koppel var det i synnerhet en icke så stor, fläckig tik af
renaste ras och med -muskler som af stål, glänsande tänder
och utstående svarta ögon, som tilldrog sig Nikolais
uppmärksamhet. Han hade mycket hört talas om, huru utmärkta
hundar Jelagin hade, och i denna tik såg han en rival till
sin Milka. Midt under samtalet, som rörde sig om årets
skörd, pekade Rostov på tiken och sade i en tillgjordt
likgiltig ton:

»Den där tiken är ett vackert djur. Är hon lika bra,
som hon är vacker?»

»Den där? Åja . . . det är en rätt bra hund», sade
Jelagin, pekande på den fläckiga Jersa, för hvilken han hade
gifvit tre familjer lifegna. Som han ansåg artigheten fordra,
att äfven han gjorde Rostov en komplimang, fäste han ögonen
på Milka, som utmärkte sig framför de andra genom sin
breda bringa, och yttrade:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0439.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free