- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
442

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette delen - 7 - 11

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 442 —

och lyssnat till ljudet, nu gick hon närmare till korridoren
för att höra bättre.

»Det är kusken — han kan spela, han. Jag har köpt
honom en präktig balalajka. Det roar mig att höra honom
spela», sade farbror.

»Vackert, ganska vackert!» anmärkte Rostov efter vanan
en smula likgiltigt.

»Hvad för slag — vackert?» genmälde Natascha ifrigt,
»nej, det är alldeles utomordentligt!» Likasom
anrättningarna nyss förut, så fann hon musiken nu alldeles förträfflig.
»Åh, var så snäll och spela mera!» ropade hon ut genom
dörren, när musiken tystnade, och genast började de vackra
tonerna välla fram igen.

»Nej, den där takten är inte den rätta!» hördes
plötsligt farbror ropa. »Det skall gå mycket fortare . . . klappadt
och klart, marsch!»

»Förstår ni er också på musik?» frågade Natalia.

Farbror svarade henne icke, utan bara smålog. Men
så ropade han till hushållerskan:

»Anna, se efter om strängarne ä’ hela på gitarren.
Jag har inte spelat på den på länge.»

Hushållerskan gick ut med lätta steg och kom genast
tillbaka igen med gitarren. Farbror tog emot den af henne,
dammade af den, stämde strängarne och satte sig till rätta.
Han blinkade åt hushållerskan, men spelade icke det stycke,
som kusken hade spelat, utan slog an först ett fullt ackord,,
och började därpå kraftigt och lugnt, i långsamt tempo en
bekant sång. När han slutade med ett kort, knäppande
anslag på strängarne, ropade Natascha: »Förtjusande,
förtjusande!» sprang upp från stolen, omfamnade gubben och
gaf honom en smällkyss. Äfven Rostov uttalade sitt bifall
öfver hans spel, hvarför farbror gaf vika för Natalias
begäran och spelade om sången en gång till, hvarvid
hushållerskan åter visade sitt leende ansikte i den öppna dörren,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0446.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free