Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - 5 - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 462 —
och förtviflan, söm skänker oss aningen om tröstens
morgonrodnan »
Boris moder, som i tysthet hade anställt efterforskningar
om Julias förmögenhet och funnit, att den bestod i gods
här och gods där, lät förstå, att hon med undergifvenhet
skulle veta att foga sig i försynens skickelse, om det var
Guds vilja, att hennes Boris och Julia skulle blifva ett par.
Boris, som kände sin mor, log åt hennes fromma fraser,
men försummade icke heller han att ta reda på godsens
och skogarnes storlek och afkastning.
Julia väntade nu att hvad dag som helst få höra det
afgörande ordet af honom, men han dröjde. Hans
permission närmade sig sitt slut och han uppehöll sig hela dagarne
i ända hos Karagins, alltjämt i afsikt att framställa sitt
anbud, men han var dock icke i stånd att säga det afgörande
ordet. Hon märkte hans afsikter och hon märkte hans
villrådighet, men hon tänkte, att det väl ändå bara var
kärleken till henne, som gjorde honom så blyg. Kort före
hans afresa fattade hon ett afgörande beslut. Under de
senaste dagarne af hans vistelse i Moskva kom Anatol
Kuragin dit, och naturligtvis infann han sig då äfven hos
Kara-gins, och fröken Julia lade med ens bort all melankoli, hon
blef glad och uppsluppen och mycket uppmärksam — mot
Anatol Kuragin.
Boris märkte det och for direkte till Karagins för att
anhålla om Julias hand. Julia tog emot honom med
skämtsam och sorgfri min och frågade honom, om han icke snart
skulle resa. Boris svarade med ett utfall mot kvinnornas
ombytlighet och höll en föreläsning för henne om, att
kvinnornas lynne rättade sig efter den ifver och artighet deras
beundrare visade dem. Ja, menade Julia, det var nog
riktigt, men hvarje kvinna tyckte om ombyte, hvilket ju alls
icke var att undra på, ty enformighet dödade ju all glädje
och all tillgifvenhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
