Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - 9 - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 476 Uf
så förfärligt nära, att hon vid hvarje af hans rörelser fruktade,
att han skulle slå armarna omkring henne och trycka en
kyss på hennes skuldra. Hon såg sig om efter grefvinnan
och sin far, som om hon ville fråga dem om hvad som
hände med henne, men den förra, som talade med en
general, gaf icke akt på henne, och den senares blickar sade
endast: »jag är glad, därför att du är glad!»
För att göra slut på en paus, som hade uppstått i
deras samtal, frågade Natalia, huru han trifdes i Moskva.
»I början», sade han, »trifdes jag icke alls här, ty hvad
som gör en stad angenäm, det är vackra kvinnor. Inte
sannt? Men nu» -t- och han gaf henne en menande blick —
»nu trifs jag utomordentligt bra här. Nåå —» ni deltar väl
i karusellen ? Kom med!» Och i det han sträckte ut
handen efter hennes bukett, hviskade han: »Ni kommer att
bli den vackraste af alla! Kom, grefvinna, och gif mig som
pant dessa blommor!»
Natalia hade icke förstått, hvad han sagt, men hon
kände, att det låg en opassande bitanke i hans ord, och för
att icke behöfva säga någonting vände hon sig bort, som
om hon icke hade hört, hvad han sade.
När Natalia, innan nästa. akt började, återvände till
sin faders loge, befann hon sig redan helt och hållet under
inflytande af den makt, som hon nu först hade lärt känna.
Viljelöst följde honom hennes blickar under hela den
återstående delen af aftonen. När hon slutligen lemnade teatern,
fann hon åter Anatol vid sin sida, han ropade fram hennes
vagn, hjälpte henne stiga upp i den och tryckte därvid
hennes arm, under det han mildt leende slukade hennes hela
gestalt med sina lystna blickar, så att hon rodnade af
förvirring.
Först då hon kommit hem och blifvit ensam på sitt
rum, föllo hennes tankar på furst Andrei. Hon stönade
högt af smärta. »O,, min Gud», utbrast hon, »jag är för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
