- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
484

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - 12

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 484 - •

klamerà, under det hon beledsagade sina ord med allehanda
gester och pantomimer.

»Underbart! Härligt!» ljöd det från alla håll, när hon
slutat.

Grefve Rostov ämnade nu aflägsna sig, men grefvinnan
Helena bad honom så enträget att inte störa den lilla
improviserade balen, att han måste gifva efter och stanna kvar
ännu en stund.

Anatol bjöd genast upp Natalia till första valsen; han
slog armen om hennes lif och drog henne t£tt intill sig
under dansen, samt sade henne därunder, huru förtjusande
hon var och att han älskade henne, älskade henne till
vansinne. Nästa dans han dansade med henne sade han
däremot icke ett ord, utan stod bara och stirrade på henne,
så att Natalia började tänka, att hon måhända bara hade
drömt, att han hade sagt henne någonting under valsen.
Vid slutet àf första figuren tryckte han åter hårdt hennes
ärm, hvarför Natalia kastade en skygg blick på honom, mën
i hans ögon låg ett så kärleksdrucket uttryck, att hon icke
kunde säga, hvad hon tänkte, utan endast slog ned ögonen.

»Ni får inte tala till mig så som nyss», stötte hon
dock slutligen fram, »ty jag är förlofvad och älskar en
annan.

Härvid såg hon på Anatol, som dock hvarken tycktes
blifva förvirrad eller misslynt genom hvad hon sagt.

»Hvad frågar jag efter det?» sade han. »Jag vet bara,
att jag är vansinnigt förälskad i er. Rår jag kanhända för,
ätt ni är så förtjusande? Men vi måste börja igen. Kom!»

Och under det Natalia dansade lifligt och passioneradt
och syntes vara gladare än vanligt, kastade hon förskrämda
blickar omkring sig. Hon kunde dock alls icke förstå, hvad
det var som försiggick omkring henne. De dansade ännu
en dans med hvarandra, och hennes, far uppmanade henne
nu att komma och fara hem, men hon förklarade, att hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0488.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free