- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
490

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - 14

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 49°4 —

godhet och själsfrid. Sonja pressade handen mot sitt hjärta,
som klappade hårdt af oro öfver hvad hon hade läst;
hennes ängslan och förskräckelse pressade slutligen fram tårarne
i hennes ögon.

»Huru kan det vara möjligt, att jag icke har märkt
någonting? Huru har det kunnat gå så långt? Är det
möjligt, att hon icke längre älskar furst Andrei? Huru har
hon kunnat förälska sig i denne Anatol, denna odoga, denne
eländige vällusting? Hvad skall hennes käre, gode broder
Nikolai säga, när han får höra detta? Detta alltså var det,
som hennes oroliga sätt hela denna tid har betydt!» tänkte
Sonja. »Nej, det kan icke vara möjligt, att hon älskar
honom ! Sannolikt har hon öppnat brefvet, utan att veta,
från hvilken det var, och hon har säkert funnit sig
förolämpad af det. Nej, hon. är icke i stånd till någonting sådant.»

Sonja gick fram till Natalia, lutade sig ned öfver henne
och ropade sakta hennes namn. Denna vaknade, såg på
Sonja och sade: »Såå ... är du redan tillbaka!» Hon
omfamnade henne därpå med öfverdrifven värme, men då
hon märkte den andras förvirring, fick hennes ansikte ett
på samma gång förläget och trotsigt uttryck.

»Du har läst brefvet, Sonja?» utbrast hon.

»Ja», mumlade Sonja. .

»Ack, Sonja», sade Natalia med ett lyckligt leende.
»Jag kan icke dölja det längre för dig. Du måste få veta
det ... vi älska hvarandra ... och han skrifver . . . ack,
Sonja!»

Sonja kunde icke tro sina öron.

»Du menar väl furst Bolkonski?» frågade hon. Men
Natalia svarade icke direkt, utan utbrast:

»Sonja, Sonja, om du kunde fatta hvad jag är lycklig.
Men du vet icke, hvad kärlek är.»

»Men, Natalia, är det då möjligt, att allt är slut
mellan dig och furst Andrei?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0494.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free