Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 5i5 —
Hon tvärtystnade, ty i mannens ansikte, gnistrande ögon
och fasta, beslutsamma steg såg hon tecken till samma
våldsamma vrede, som efter hans duell med Dolochov så
hade skrämt henne.
»Där ni är, där finner man också uselhet och
sedeslöshet!» sade han i förbigående till sin hustru. Härpå
stötte han till Anatol och sade till honom: »Kom och följ
mig . . . det är någonting jag vill tala med er om.»
Anatol gaf sin syster en frågande blick, men Peter
fattade honom i armen och drog honom med sig ut ur
rummet. Inkommen i sitt eget arbetsrum slöt han till
dörren och sade, utan att se på Anatol:
»Har ni lofvat den unga grefvinnan Rostov äktenskap,
och har ni ämnat enlevera henne?»
»Min bäste Peter»,
svarade Anatol, »jag är inte
van att svara på frågor^ som
göras i denna ton.»
Peters ansikte förvreds af
raseri, och med sina kraftiga
händer fattade han Anatol
vid kragen och skakade
honom så våldsamt, att
denne blef alldeles blek af
rädsla.
»Ni hör ju, att jag måste
tala med er!» sade Peter,
sedan han släppt honom.
»Ah, se så! Hvad är det här för dumheter?» stam-1
made Anatol, fingrande på det ställe på kragen, där vid
skakningen en knapp ryckts loss.
»Ni är en usling, en skurk — och jag vet icke, hvad
som hindrar mig att krossa hufvudet på er med den här»,
sade Peter och fattade en tung brefpress. Men han lade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
