Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 52*4 —
»Ett medlidande så djupt, att Peter ännu aldrig hade
känt något dylikt för en medmänniska, en känsla af varm,
outsäglig ömhet fyllde oemotståndligt Peters hjärta, och
tårarne stego honom i ögonen. Han kände, hur de runnö
utför hans kinder, men han hoppades, att hon icke märkte det.
»Låt oss inte mer tala om det!» sade han i en ton,
hvars milda, hjärtliga klang öfverraskade Natalia. »Låt oss
inte mer tala om det!» upprepade han ännu en gång. »Jag
skall säga honom allt, men så måste också ni lofva mig en
sak: anse mig alltid som — er vän! Och om ni någon
gång skulle vara i behof af hjälp i råd eller dåd, om ni
skulle känna behof af att utgjuta ert hjärta för någon . . .
så kom ihåg mig!» Härvid fattade han hennes hand och
förde den till sina läppar. »Jag är lycklig . . . jag kunde . ..
jag skulle kunna vara i stånd att. . .» stammade han och
tystnade.
»Nej, tala inte så till mig! Jag är inte värd det!»
utropade Natalia och ämnade lemna rummet, men Peter
höll hennes hand fortfarande i sin och hejdade henne. Han
visste, att han ännu hade något att säga henne, men han
blef själf förvånad öfver sina ord.
»Det är jag, som bör be er icke tala så», sade han; »ni
har ju ännu hela lifvet framför er.»
»Framför mig? Nej, allt är dödt framför mig»,
suckade hon tungt och sorgset.
»Nej, allt är icke dödt!» tröstade henne Peter. »Om
jag icke vore den jag är, utan den vackraste, mest
begåfvade och bästa människa i hela världen och därtill ogift,
skulle jag här, i detta ögonblick, falla ned på mina knän
och bedja er om . . . om er hand, er kärlek.»
För första gången under dessa dagar fick Natalias
brännande ögon känna lisan af tårarnes svalka, men det
var tårar af tacksamhet, och med en talande blick på honom
lemnade hon rummet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
