- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
536

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde delen - 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 536 —

chev och kände sig missbelåten med, att en tydligen viktig
underrättelse icke genom honom hade meddelats kejsaren.
Men kejsaren fortsatte sin väg utan att gifva akt på
Arakt-schejev och gick ut genom dörren i den upplysta trädgården.
Grefve Araktschejev följde honom med en förbittrad min på
tjugu stegs afstånd.

Under det Boris gick igenom sina turer i mazurkan,
pinade honom oupphörligt tanken på, hvilket budskap väl
Balaschev hade kunnat medföra och huru han skulle kunna
få veta detta före de andra. I en figur, då han hade att
välja dam, skyndade han, efter att hafva hviskat till
Helena, att han ämnade bjuda upp en dam, som i detsamma
gick ut på terrassen, ut i trädgården. Han stannade, när
han här såg kejsaren gå af och an på terrassen med
Balaschev. Kejsaren vände nu sina steg mot ingången till
salongen, och Boris skyndade att vördnadsfullt draga sig
något åt sidan och gjorde en djup bugning. I detsamma
kejsaren gick förbi honom yttrade han i en ton, som vittnade
om, huru djupt upprörd och kränkt han kände sig:

»Att infalla i Ryssland utan krigsförklaring! Jag skall
inte sluta fred, så länge en beväpnad fiende finns kvar inom
mitt rikes gränser!»

Boris tyckte sig märka, att kejsaren kände en viss
belåtenhet med att hafva yttrat dessa ord. Han var nöjd med
den form, hvari han hade klädt sina tankar, men däremot
missnöjd, då han varseblef, att Boris måtte hafva hört
hans ord.

»Må ingen ännu fä veta något härom!» sade han,
rynkande pannan, och Boris förstod, att dessa ord hade
afseende på honom, hvarför han med sänkta ögon gjorde en
lätt böjning på hufvudet. Kejsaren gick nu åter in i salen
och stannade ännu en half timme på balen.

Sålunda var Boris en af de första, som fick veta
underrättelsen om att fienden öfvergått Niemen, och han blef alltså

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0540.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free