Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde delen - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Balaschev ville icke svara något härpå, utan åtnöjde
sig endast med att tigande böja på hufvudet.
»Ja, här i detta rum sutto Stein och Winzigerode ännu
för fyra dagar sedan och rådslogo med hvarandra», fortfor
Napoleon med samma öfverlägsna och gäckande leende.
»Men hvad jag icke kan förstå är, att kejsar Alexander
drager till sig alla mina personliga fiender — det förstår
jag icke. Tänker han då icke på, att jag kan göra honom
detsamma? Dessa ord tände på nytt hos honom hans
knappast bekämpade vrede. »Ja, och han må veta, att jag gör
det», sade han, reste sig upp och sköt undan sin kopp
med högra handen. »Alla hans anförvanter i Würtemberg,
Baden, Weimar jagar jag ut ur Tyskland . . . hela
herrskapet jagar jag bort ... han må skaffa dem en tillflyktsort
här i Ryssland!»
Balaschev böjde ned hufvudet med en min, som tydligt
visade, att han önskade få aflägsna sig, och huru pinsamt
det var för honom att bara höra på, utan att kunna svara
något. Napoleon märkte icke detta, utan han talade till
honom, icke som till ett hans fiendes sändebud, utan som
till en man, som måste vara honom fullkomligt hängifven
och måste glädja sig åt sin förre härskares förödmjukelse.
»Och hvarför har kejsar Alexander öfvertagit befälet
öfver trupperna? Hvarför det? Kriget är mitt handtverk,
men hans sak är att härska, icke att kommendera trupper.
Hvarför har han åtagit sig ett sådant ansvar?»
Åter tog Napoleon upp snusdosan, gick tigande några
hvarf fram och tillbaka i rummet, men trädde så plötsligt
och oväntadt fram till Balaschev, lyfte med ett småleende
handen, fattade den fyrtioårige ryske generalen i örsnibben
och knep sakta i den. Detta gällde vid franska hofvet för
den största ära och nåd.
»Men ni säger ju ingenting, ni kejsar Alexanders
beundrare och hofman», sade han, som om det vore någonting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
