Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde delen - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 568 —.
Dessutom uppehöllo sig följande personer hos kejsaren utan
någon anställning vid armén: förre krigsministern
Araktsche-jev, grefve Bennigsen, den i rang äldste generalen,
storfur-sten-tronföljaren, Konstantin Pavlovitsch, kansleren grefve
Rumjänzev, förre preussiske ministern Stein, svenske
generalen Armfelt, egentlige upphofsmannen till fälttågsplanen,
Pfuhl, generaladjutanten Paulucci, en sardinisk emigrant,
Wolzogen och flere andra. Ehuru dessa herrar icke
innehade några militära anställningar, hade de dock inflytande
allt efter sin rang och sin hofgunst, och ofta visste en
kår-befälhafvare och till och med högste befälhafvaren själf icke,
i hvilken egenskap Bennigsen, storfursten, Araktschejev eller
Wolkonski frågade efter det eller det eller rådde till det
eller det. Man kunde icke veta, om den eller den
befallningen utgått från öfverbefälhafvaren eller från kejsaren i
förrn af ett råd eller en skrapa och om det var nödvändigt
eller icke att utföra den. Detta var dock blott ett obehag,
men det största missförhållandet, som följde med kejsarens
och alla dessa hofherrars närvaro, låg däri, att ehuru
kejsaren icke hade åtagit sig ställningen som öfverbefälhafvare,
var det likväl han, som i själfva verket kommenderade de
tre armékårerna. De personer, som omgåfvo honom, voro
hans handtlangare: Araktschejev, kejsarens lifdrabant, var
också den trogne verkställaren af hans önskningar.
Bennigsen var en godsegare i guvernementet Vilna, som så att
säga representerade denna landsdel, men i verkligheten var
han en skicklig general, som alltid hade goda råd till hands;
han var utsedd till Barclay de Tollys efterträdare för den
händelse denne skulle afgå. Storfursten-tronföljaren befann
sig i lägret, emedan han fann för godt att vara där. Förre
ministern Stein uppskattade kejsar Alexander mycket högt
som rådgifvare på grund af hans personliga egenskaper.
Armfelt hatade bittert Napoleon; han kunde alltid vara viss
om att ega inflytande hos kejsar Alexander. Paulucci var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
