- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
600

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde delen - 14

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 6oo —

öfverraskad skulle han då hafva blifvit af sin förmans
vänliga ord och den utlofvade belöningen, om icke denna
obehagliga känsla af missnöje och beklämning hade förkväft all
glädje hos honom.

»Hvad är det då, som så plågar mig?» frågade han
sig själf. »Är det tanken på Iljin? Nej, denne är ju icke
sårad! Har jag då gjort något ondt? Nej, det är intet af
allt detta.» Det var något helt annat än ånger, som
plågade honom. Ja, ja, denne franske officer med gropen i
hakan .. .

Rostov såg, att man ämnade föra bort fångarne, och
han satte efter dem för att ännu en .gång få se sin
fransman med gropen i hakan. Denne satt på en husarhäst och
såg sig skyggt omkring. Hans sår i armen var helt
obetydligt. Då han fick se Rostov, log han tvunget och
helsade honom, vinkande med handen. Rostov kände sig
ännu besvärad af samma obehagliga känsla som förut
—-det var nästan som om han hade att skämmas för något.

Äfven Rostovs kamrater började snart lägga märke till,
huru förändrad denne blifvit; han gick merendels för sig
själf, tyst, sluten och försjunken i tankar. Endast ogärna
deltog han någon gång i kamratumgänget, och hade han
kommit in i deras krets, sökte han så fort som möjligt få
bli ensam igen; alltid gick han och grubblade på någonting.
Han tänkte alltjämt på sin så kallade hjältedat, som till
hans förvåning hade inbragt honom till och med S:t
Georgskorset och namnet af »våghals»; detta allt kunde han icke
begripa. Är det detta, som man kallar för hjältemod? Har
jag då gjort något för fäderneslandet? Och hvad ondt har
då den där med gropen i hakan och de blåa ögonen gjort?
Huru rädd han blef! — han tänkte, att jag skulle döda
honom! — men hvarför skulle jag göra det? Mina händer
rent af darrade. Och så ger man mig äiidå Georgskorset!
Nej, jag förstår inte det här!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0604.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free