- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
623

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde delen - 19 - 20

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 623 -

kommer hit så ofta . . . därför att . . . ja, helt enkelt
därför, att jag har en hel mängd att ombestyra. ...»

»Nej, nu säger ni inte sant! Säg mig . . . hvarför ...»
började hon, men tystnade plötsligt, då deras ögon möttes
med en ängslig och förvirrad blick.

Peter försökte draga munnen till ett leende, men han
förmådde det icke, i dess ställe uttryckte hans ansikte oro
och smärta, han kysste stum hennes hand med det fasta
beslutet att aldrig mer komma till Rostovs.

20.

När Petja fick ett så bestämdt afslag på sin begäran,
gick han in på sitt rum och stängde in sig där för att utan
vittnen få gråta ut.

Dagen därpå kom kejsaren.

Petja gjorde denna morgon en omsorgsfull toalett, då
han ville försöka att till sitt yttre se så karlavurlen ut som
möjligt. Han stod framför spegeln, lade pannan i veck,
gjorde en mängd försök att se barsk ut, höjde på axlarna
och så vidare, och sedan smög han utan att säga något till
någon utför baktrappan ut ur huset. Det var hans afsikt
att söka tränga sig fram ända till kejsarens närhet och säga
till en kammarherre, att hans namn var grefve Rostov och
att han trots sin ungdom ville tjäna fäderneslandet. Han
hoppades på en god utgång, i synnerhet därför att han ännu
bara var en gosse och ändå var så modig. Men ju längre
han kom fram i folkträngseln, desto mer glömde han att taga
sin värdighet i akt. Han blef stött och knuffad på alla håll
och kanter, och när han kom till Troitzkiporten, var trängseln
så svår, att han pressades mot väggen och knappast kunde
röra en lem. Efter att ’hafva stått så inklämd en stund,
samlade han alla sina krafter och gjorde ett försök att
arbeta sig fram genom den tätt hoppackade folkmassan,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0627.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free