- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
626

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde delen - 20

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 626 —

att hennes halsduk hade blifvit sönderrifven ocn hon
berättade, hvarest hon köpt den och huru m/cket hon hade
gifvit för den. En annan sade, att alla siden varor nu
hade blifvit mycket dyrare, klockaren, som tagit sig an
Petja, uttalade till en betjänt sin undran, hvem det kunde
vara, som i dag biträdde hans. högvördighet vid
gudstjänsten. Två unga stadsherrar skämtade med några
bondflickor, som stodo och knaprade på pepparnötter. Men Petja
hade hvarken öga eller öra för något af allt detta, ehuru
isynnerhet skämtet med bondflickorna plägar intressera
ungdomar af hans ålder. Han satt på underlaget till kanonen,
endast upptagen af sina tankar på kejsaren och sin kärlek
till honom.

Nu dånade från flodstranden kanonskott — man läste
just i kyrkan en- tacksägelsebön för freden med turkarne —
och massan stormade ned till floden för att komma
salutbatteriet närmare. Äfvèft Petja ämnade sig dit, men
klockaren höll honom kvar.

Nu kom kejsaren ur kyrkan, och åter hurrade folket
och strömmade efter honom till slottet. Ehuru tiden redan
var långt lidén och Petja ännu icke hade ätit något på dagen,
gick han dock icke hem, utan stannade kvar jämte den ännu
stora folkmassan framför slottet; alla stirrade upp till fönsterna,
som om man väntade att få skåda någon märkvärdig syn.

Under middagen yttrade Valujev, som råkat kasta en
blick ut genom fönstret, till kejsaren:

»Folket hoppas ännu en gång få se ers majestät.»

Då man ätit reste sig kejsaren och gick ut på en balkong,
ätande på .en bisquit. Genast störtade hela massan och Petja
midt ibland den fram till närheten af balkongen och ropade:

»Vår ängel! Vår lille far! Hurra!»

Alla kvinnor och äfven några män gräto och Petja grät
med dem. Ett stycke af den bisquit kejsaren höll i handen
föll ned på torget. En i närheten stående kusk kastade sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0630.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free