Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde delen - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 653 —’
»Tag ni, gossar, tag ni, så att icke någonting blir kvar
åt de djeflarne!» skrek han och hjälpte själf till med att
bära några säckar ut på gatan. Några af soldaterna sprungo
skrämda sin väg, men de kvarvarande fortforo lugnt med
sin sysselsättning. Therapont ropade till Alpatitsch, som
nu fått allt i ordning och just satte hästarne i rörelse: »Det
är slut med Ryssland! Alldeles slut! Nu tänder jag på själf!»
Gatorna voro alldeles öfverfyllda af tätt sammanpackade
soldater, så att Alpatitsch icke kunde komma fram, utan
måste vänta. Fru Therapont hade med sina barn kommit
upp i en vagn och väntade liksom han på en möjlighet
att komma därifrån.
Natten hade redan brutit in. Stjärnorna tindrade på
himmelen, och lyste ibland äfven fram genom rökmolnen.
Förvaltarens och fru Theraponts vagnar kunde endast helt
långsamt bana sig väg mellan soldater och forvagnar, och
ofta måste de hålla stilla. De kommo fram till ett gathörn,
hvarest ännu de sista spillrorna brunno af ett hus och några
bodar. Än tycktes elden vara alldeles utslocknad, då den
doldes af den tjocka, svarta brandröken, än flammade den
åter upp, kastande ett hemskt sken öfver de människors
ansikten, som befunno sig i gatukorsningen. En mängd
svarta, sotiga gestalter visade sig då och då midt inne på
brandstället, och med eldens brakande blandade sig larmet
af en hel mängd skrikande röster. När Alpatitsch såg, att
det på en stund var otänkbart att komma fram, steg han
ur vagnen och gick in på tvärgatan för att betrakta branden
på närmare håll. Oupphörligt sprungo soldater af och an
vid elden, och Alpatitsch såg, huru två af dem och en man
i frisrock släpade från brandstället brinnande bjälkar och hö.
Han gick till en hop människor, som stodo och betraktade
ett brinnande sädesmagasin. Väggarna stodo i full låga,
baksidan hade redan instörtat, och här och hvar stucko
brinnande eller glödande bjälkar fram ur röken. Man stod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
