Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde delen - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 674 —’
franska marodörer. Nu yrkade också läkaren på, att
fursten genast måtte föras därifrån, och äfven adelsmarskalken
hade skickat till henne en af sina underlydande med
uppmaning att så fort som möjligt lämna Bogutscharovo.
Prinsessan beslöt därför att resa den femtonde. Förberedelsen
till affärden hade helt upptagit hennes tid hela den
föregående dagen, och den följande natten tillbragte hon som
vanligt utan att kläda af sig i ett rum bredvid hennes
faders. Hon kunde icke sofva och gick oupphörligt till
dörren för att lyssna. Hon hörde huru han stönade, när
Ti-chon och läkaren vände honom i sängen. Aldrig förr hade
hon känt ett så djupt medlidande med honom. En
förändring hade försiggått hos henne, nu fruktade hon för att
förlora honom, och hon erinrade sig talrika bevis på hans
tillgifvenhet för henne under de många, långa år de lefvat
tillsammans. När hon slutligen icke mer hörde några ljud
från sjukrummet, somnade hon och ’sof, uttröttad som hon
var, till långt fram på morgonen.
Då hon vaknade, hörde hon genast de sakta jämrande
ljuden från sjukrummet. Med en trött suck utbrast hon:
»Alltjämt detsamma! . . . Men hvad är det jag vill då?
Hvad är det jag önskar? Att han skall dö?» frågade hon,
rysande för sina egna tankar.
Hon klädde sig i hast, gjorde sin bön och gick ut på
terrassen. Man höll på att spänna hästarne för vagnarne
och lassa på de sista reseffekteraa. Det var en varm,
mulen morgon. Doktorn kom fram till henne.
»Han ser något bättre ut i dag», sade han. »Jag
sökte er just . . . man kan förstå honom litet nu» . . . han
frågar efter er. Vill ni komma in.»
Prinsessans hjärta böljade klappa så hårdt vid denna
underrättelse, att hon bleknade och lutade sig mot dörren
för att icke falla. Att se honom, att tala med honom, att
nu träda inför hans ögon, då hennes själ var hemsökt af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
