- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
690

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde delen - 9

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 690 —

de skola stanna kvar här, men att jag ämnar själf fara
härifrån och lemna dem till pris åt fiendens godtycke», tänkte
prinsessan. »Ja, jag skall lofva dem underhåll på vårt gods
vid Moskva, och jag är öfvertygad om, att Andrei skulle göra
ännu mera, om han vore i mitt ställe.»

Hon hade nu kommit fram till bönderna, som stodo
på en äng bredvid spanmålsboden. Då hon närmade sig,
uppstod en plötslig rörelse bland dem, och mössorna flögo
i hast af hufvudena. Prinsessan trädde fram till dem med
nedslagna ögon och började tala i rask och kraftig ton,
medveten om, att hon här stod i sin faders och broders
ställe.»

»Dét är mig kärt, att ni har kommit hit», sade hon,
»Dron har sagt mig, att kriget har ruinerat er. Detta är
ett för oss alla gemensamt öde, men jag skall göra allt hvad
jag kan för att hjälpa er. Jag far själf bort härifrån, emedan
det är farligt att stanna här, då fienden står i närheten.
Men jag skall ge er allt hvad ni behöfva, så att ni icke
må lida någon nöd. Om man säger er, att jag ger er
spanmål, för att ni ska’ stanna kvar här, så är det inte sant.
Tvärtom ber jag er att med allt hvad ni eger och har bege
er till vårt gods vid Moskva . . . där ska’ vi icke lida någon
nöd, där skall hvar och en af er fä sitt hem och sin
bergning ...»

Prinsessan tystnade; några kväfda suckar och
snyftningar hördes bland bönderna.

»Jag talar och handlar i min salig faders namn, som
alltid var er en god herre», återtog hon, »och äfvenså i min
broders namn.»

Hon tystnade åter, men ingen svarade.

»Samma olycka drabbar oss alla ... låt oss också
därför dela allt med hvarandra», tillade hon och lät i
detsamma blicken fara öfver deras ansikten. Hon såg i allas
ögon samma uttryck, men hon kunde icke tyda dess be-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0694.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free