- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
709

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde delen - 13

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 709 —’

var prästens hustru, som med ett kors i handen ville hälsa
hans höghet välkommen med bröd och salt.

»Hon är mycket vacker», tillade adjutanten leende med
något högre röst.

Kutusov vände sig om med en liflig rörelse; han hade
hört adjutantens ord.

Generalens rapport innehöll hufvudsakligen en kritik
öfver den nya ställningen vid Zarevo-Zaimischtsche.
Kutusov hörde på honom med en lika förströdd min som nyss
på Denissov och sju år förut i krigsrådet aftonen före slaget
vid Austerlitz. Han hörde endast därför att han hade öron,
som vare sig han ville det eller icke stodo öppna. Man
såg, att ingenting förvånade eller intresserade honom, att
han på förhand visste allt, hvad man kunde säga honom,
och att han hörde tåligt på allt, liksom man hör på en torr,
intetsägande predikan. Hvad Denissov sagt hade varit
riktigt och förståndigt, hvad tjänstgörande generalen föredrog
för honom var ännu riktigare och förståndigare. Men
Kutusov föraktade allt vetande och all klokhet, ty enligt hans
åsikt var det någonting helt annat, som var det afgörande.
Furst Andrei observerade uppmärksamt hans min; den
uttryckte först leda, så nyfikenhet vid frasandet af
klädnin-gen och till sist en önskan att fullgöra hvad plikten för
stunden bjöd honom.

Den enda order han bifogade rapporten hade afseende
på truppernas marodering. Mot slutet af sin föredragning
förelade tjänstgörande generalen hans höghet ett papper för
att få hans underskrift; det handlade om en godsegares
klagomål öfver att soldaterna sköflat hans hafrefält. Kutusov
skakade på hufvudet, under det generalen läste, och utropade
när denne slutat:

»I ugnen med det . . . på elden med det! Jag sägei
dig en gång för alla, min käre vän, att kasta alla sådana
där skräpsaker på elden. Må de gerna för mig skära ned

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0713.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free