Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde delen - 27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gg fi 7 p
Soldaterna, som i början varit så misslynta mot honom,
lade; snart märke till, att den långa herrn med hvita hatten
bara helt lugnt satt på bröstvärnet eller med ett blygt leende
beskedligt gick ur vägen för dem, och deras ovilliga
stämning mot honom började småningom öfvergå till en godtlynt
välvilja; de kallade honom skämtsamt sins emellan för: »våran
herre».
En kula slog ned två steg från Peter och bökade upp
jorden. Under det Peter med handen borstade af sig den
mull, som kastats upp på hans kläder, såg han sig leende
omkring.
»Är herrn inte alls något rädd?» frågade honom en
bredaxlad artillerist med rödbrusigt ansikte, visande sina friska,
hvita tänder.
»Är du rädd du då?» frågade Peter.
»Nej- ■ • men jag tänkte bara, att herrn kanske kunde
vara det», svarade artilleristen. »Ser ni, för en sådan där
kula är det alldeles likgiltigt, hvem hon träffar. Om hon
kommer in i en, så rifver hon tarmarna ur en. Skulle man
inte vara rädd då?» sade han skrattande.
Några artillerister hade stannat bredvid Peter och sågo
gladt förvånade ut, liksom de icke hade väntat, att han
skulle tala som de och nu voro glada öfver hans öppenhet.
»Vi ä’ soldater vi . . . det är någonting annat det.
Men att herrn ... det är då rakt märkvärdigt. En så’n
förnäm herre!»
»Till kanonerna!» ropade den unge officeren till
artilleristerna, fcom hade samlat sig kring Peter. Sannolikt var
det första gången han fått sig anförtrodd ett befäl, och han
var därför till ytterlighet pedantisk och noggrann. Både
gevärs- och kanonelden tilltog i styrka och liflighet på hela
fältet, men i synnerhet på ryssarnes venstra flygel, där
Ba-grations förskansningar befunno sig. Krutröken var nu så
tät, att den alldeles förtog utsikten, och Peter måste in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
