Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde delen - 29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 778 -
pans blifvit svårt sårad och att marskalk Davoust stupat,
medan tvärtom förhållandet var, att friska trupper ryckt
fram och återtagit förskansningarna och att endast marskalk
Davoust erhållit en föga betydande skråma. Den naturliga
följden häraf var, att Napoleons marskalkar och generaler,
som befunno sig närmare slagfältet än han, gåfvo sina order
alldeles oberoende af kejsaren, men det hände ofta att äfven
deraö befallningar visade sig omöjliga att utföra och därför
icke det ringaste beaktades.
De trupper, som erhöllo befallning att rycka framåt,
ryggade tillbaka, så snart de blefvo utsatta för kartescheld,
och andra trupper, som hade erhållit order att stanna, där
de voro, sågo helt plötsligt och oväntadt ryssar dyka upp
ur röken, hvarvid de voro nödsakade att antingen avancera
eller retirera. Äfven hände det, att kavalleritrupper satte
efter flyende ryssar, utan att hafva erhållit order därom.
Sålunda sprängde två franska kavalleriregementen fram genom
dalen vid Semenovski, men stötte på öfverlägsna fiendtliga
infanteritrupper, hvarför de gjorde helt om marsch och kommo
tillbaka i full flykt. Det var på grund häraf hufvudsakligen
öfverstarna, som för sig själfva på stället afgjorde, hvad som
för hvarje tillfälle var det bästa och rådligaste, utan att
någon af dem brydde sig om att begära order af Ney,
Davoust eller Murat och allra minst af — Napoleon. De
fruktade icke heller för att någon undersökning skulle
anställas, hvarför de icke hade lydt gifna order eller hvarför de
hade handlat egenmäktigt utan att hafva erhållit några order,
ty i en batalj tänker hvar och en närmast på att försvara
det dyrbaraste man äger, sitt eget lif, och de följde den
ingifvelse, som självbevarelseinstinkten eller raseriet för hvarje
gång gaf, än att rusa fram, än att vika undan. Men allt
detta fram- och återtågande inverkade föga på det hela, ja,
åstadkom knappast någon förändring i fråga om truppernas
inbördes ställning. Icke en gång de anfall med sabel eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
