Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde delen - 33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
|j 797 —
vudet föreföllo furst Andrei bekanta. Några fältskärer lade
sig ned öfver mannens bröst och höllo fast honom, det ryckte
i hans ena hvita, stora kraftiga ben, och under feberaktiga
rörelser af kroppen lät han gång på gång höra en
krampaktig snyftning. Tvänne läkare, af hvilka den ena val- blek
och darrande, sysslade under tystnad med mannens andra ben.
Då doktorn i glasögonen blifvit färdig med kosacken
och öfverhöljt honom med hans kappa, kom han, under det
han torkade af sig om händerna, fram till furst Andrei, såg
honom i ansiktet, vände sig därpå om och ropade häftigt
till sina medhjälpare:
»Kläd genast af honom! Hvad tänker ni då på?»
Furst Andrei tänkte på sin aldra tidigaste barndom,
näi fältskärerna med uppstrukna skjortärmar skyndsamt
knäppte upp kläderna och drogo af honom dem. Läkaren
böjde sig djupt ned öfver såret, kände på det och drog en
djup suck, han gaf sina medhjälpare ett tecken. Den svåra
smärtan i det inre af underlifvet gjorde, att furst Andrei
förlorade besinningen. Då han återkom till sans, hade de
sönderkrossade benflisorna af höftbenet redan aflägsnats,
köttslamsor bortskurits, såret var förbundet och man stänkte
vatten i hans ansikte. När han åter öppnade ögonen, lutade
sig läkaren ned öfver honom, tryckte, utan att säga ett ord,
en kyss på hans läppar och aflägsnade sig därpå.
Efter de svåra plågor fursten utstått kände han nu en
lättnad, som han på länge icke hade erfarit. I sin fantasi
föreställde han sig alla de bästa ögonblicken i sitt lif, i
synnerhet från den allratidigaste barndomen, då han blifvit
afklädd och lagd i sin lilla säng och sköterskan sjungit honom
till sömns och han känt sig så lycklig af blotta medvetandet
om att lefva, men allt detta föreföll honom icke såsom något
förflutet, utan som om det hände honom just nu.
Emellertid voro läkarne sysselsatta med den sårade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
