- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
801

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde delen - 35

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 8oi ü

och skördats, och där bönderna hade betat sina kreatur.
Förbandsplatsen var alldeles nedsölad af blod, och hopai af
sårade och icke sårade af alla vapenslag släpade sig med
bleka ansikten fram på vägen till Moskva på den ena sidan
och till Valujeva på den andra. Hungrande skaror, som
ströfvade omkring för att finna något att äta kommo
marscherande under ledning af sina anförare. Andra åter stodo
ännu kvar på sina platser och sköto. Öfver hela fältet,
som kort förut varit så härligt, låg nu en tät slöja af rök,
ur hvilken här och hvar bajonetter blixtrade fram, och man
kände en vidrig lukt af krut och blod. Molnen på himlen
drogo sig tillsammans och det började regna ned på döda
och sårade, på förskrämda, utmattade och förtviflade
människor, som om himlen själf hade velat säga: »Nog, nog, I
människor! Sluten upp! Besinnen då hvad I gören!»

Hos det till följd af brist på mat och hvila utmattade
manskapet hörde man en och annan uttala tvifvel om,
huruvida det var rätt, att människor på ett sådant sätt dödade
hvarandra, och litet hvar gjorde man sig nu den frågan:
»hvarför mördar jag och blir själf mördad? Mörda hvem I
viljen, gören hvad I viljen, men jag vill icke vara med
härom längre!» Ju längre fram på aftonen det led, desto mer
rotfäste sig denna tanke och för hvarje minut som gick greps
man af allt större fasa öfver hvad man gjort och gjorde
samt af lust att lämna allt i sticket och fly, hvart det än
månde bära.

Såg man på den ryska arméens upplösta trupper, skulle
man hafva trott, att det nu skulle hafva erfordrats blott en
ringa ansträngning af fransmännen, och det skulle hafva
varit ute med den ryska hären; och den åter, som på
närmare håll sett fransmännens trupper, skulle likaså hafva sagt,
att det blott skulle hafva erfordrats en ringa ansträngning
af ryssarne, och fransmännen skulle hafva varit
tillintetgjorda.

Krig och fred. "

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0805.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free