- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
811

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde delen - 3 - 4

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 811 —

gjort den utan afsikt. Om ni nu inträder i nytt äktenskap,
sä kan er synd förlåtas, men ...»

»Men jag tycker», sade Helena, plötsligt afbrytande
honom, och med ett förtjusande leende, »att sedan jag nu
har öfvergått till den sanna tron, kan jag icke vara bunden
af det, som en falsk religion ålade mig.»

Samvetsrådet blef häpet öfver detta Columbi ägg, som
sålunda med ett litet enkelt handgrepp restes på ända midt
framför hans ögon. Han var förtjust öfver sin lärjunges
oväntadt snabba framsteg.

»Vi skola tänka på den saken, fru grefvinna», sade han
leende.

4.

Grefvinnan Besuchov sade äfven till den gamle
ministern detsamma, som hon hade sagt till prinsen, nämligen
att det enda medel för honom att få några rättigheter öfver
henne, var att gifta sig med henne. Den gamle herrn blef
i första ögonblicket något förbluffad öfver detta förslag att
gifta sig med en annan under hennes mans lifstid, men
Helenas orubbliga öfvertygelse, att detta vore lika enkelt
och naturligt som hvarje annat vanligt giftermål, inverkade
också på honom.

Hade hon visat ens det ringaste tecken till ovisshet,
blygsel eller baktankar, skulle hennes spel otvifvelaktigt varit
förloradt, men man kunde icke märka något sådant hos
henne. Hon berättade tvärtom helt öppet och gladt för
alla sina vänner — och det var hela Petersburg — att
prinsen och ministern båda ville gifta sig med henne, att
hon älskade båda, och att hon icke ville såra någon af dem.

Däraf kom det sig, att man i Petersburg icke talade
om, att Helena ville skilja sig från sin man, utan àtt den
olyckliga och intresseväckande grefvinnan var villrådig om,
med hvilkendera af sina båda beundrare hon skulle gifta sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0815.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free