- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
814

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde delen - 4 - 5

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

* - 8i4 -

Den gamla furstinnan reste sig vördnadsfullt, neg för
hans höghet och satte sig åter. Men prinsen egnade henne
icke den ringaste uppmärksamhet, hvarför furstinnan med
en nick åt sin dotter sväfvade ut genom dörren, satte sig
i sin vagn och for hem.

»Ja, hon har rätt», tänkte den gamla furstinnan,
hvilkens öfvertygelse helt och hållet förändrats. genom åsynen
af häris höghet, »hon har rätt.»

I början af augusti var grefvinnan Helenas
angelägenhet fullkomligt på det klara. Hon skref till sin man,
hvilken, enligt hvad hon trodde, så innerligt höll af henne, ett
bref, hvari hon underrättade honom om sin afsikt att gifta
sig med herr den och den samt att hon öfvergått till den
enda saliggörande kyrkan och bad honom att vidtaga alla
nödiga formaliteter för deras skilsmessa.

Detta bref anlände till Peters palats, när han befann
sig på slagfältet vid Borodino.

5.

För andra gången efter slaktningens begynnelse flydde
Peter med en hop soldater från batteriet Rajevsky utför
kullen. Han slöt sig till en grupp soldater, önskande blott
att så snart som möjligt komma bort ifrån detta fasans ställe
och lugnt få lägga sig till hvila i sin egen bädd och sitt
eget rum.

Efter att hafva tillryggalaggt ungefär en half svensk mil
satte han sig vid vägkanten. Det blef allt mörkare, och
skottvexlingen tystnade efter hand. Han visste icke huru
länge han suttit där, då ungefär midt i natten tre soldater
slogo sig ned i hans närhet, samlade ihop grenar och gjorde
upp eld. Därpå satte de en liten kittel öfver elden, hvari
de lade bröd, fett och salt. Den angenäma doften af
anrättningen förenade sig med lukten af röken, och Peter reste
på sig och drog en suck. •-lit?/;:*,;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0818.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free