- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
820

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde delen - 7

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 820 1

Sannolikt besinnande sig, att han i vredgad ton farit
ut emot en person, som ingenting hade att förebrå sig,
tillade han något vänligare:

»Vi; stå inför en svår riksolycka, och då är det mig
omöjligt att välja mina ord och vara älskvärd mot alla, med
hvilka jag har att göra. Det går ofta omkring i hufvudet
på mig. Alltså, min käre grefve, hvad ämnar ni göra?»

»Ingenting», svarade Peter med tankfull min och utan
att se upp.

Grefven rynkade pannan och upprepade ännu en gång:

»Följ ni mitt vänskapliga råd och laga, att ni kommer
härifrån så fort som möjligt! Det klokaste ni kan göra är
att lyda mig. Lef väl, min bäste vän — Hör på», ropade
han efter Peter, då denne aflägsnade sig, »är det sannt, att
er grefvinna har råkat i klorna på de heliga jesuitfäderna?»

Peter svarade icke, utan lämnade rummet med dyster
och förtretad uppsyn.

När han kom hem, höll det redan på att skymma.
Här väntade honom flera personer, en sekreterare i en
komité, öfversten för hans regemente, förvaltaren,
hofmä-staren och åtskilliga supplikanter, hvilka alla önskade tala
med Peter. Men han var så tankspridd, att han intet
förstod af allt hvad de sade, och gaf förvända svar på deras
frågor. När han slutligen blifvit ensam, bröt han och läste
det bref från hans hustru, som låg och väntade på honom.
»Hjertats enfald består uti att underkasta sig Guds vilja,
man måste kunna glömma och förstå allt.»

»Såå, min hustru tänker gifta om sig!»

Han kastade sig oafklädd på sängen, och insomnade
genast.

När han vaknade, kom en betjent in till honom och
anmälde, att en polisman varit där och frågat, om grefven
hade rest än. Äfven nu väntade en mängd människor på
honom i salen, men efter att i hast hafva gjort toalett,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0824.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free