- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
826

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde delen - 9 - 10

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

|j 826 —

är Mavra, som har skickat mig . . . därnere äro några
sårade officerare, som icke hafva tak öfver hufvudet . . .
nog tillåter mamma det!» sade hon hastigt.

»Hvad för officerare? Jag förstår inte hvad du säger»,
sade grefvinnan.

Natalia smålog och äfven grefvinnan drog litet på
munnen.

»Jag visste nog, att mamma skulle tillåta det! . . . det
sade jag till Mavra», och kyssande modren på kinden reste
hon sig upp och gick ut.

I det yttre rummet träffade hon sin far, sop nyss
hade kommit hem medförande dåliga underrättelser.

»Vi ha sölat här för länge», sade grefven förtrytsamt.
»Nu är klubben stängd och äfven polisen drar sina färde.»

»Pappa, pappa, det var ju rätt gjordt af mig, att jag
lät dem föra de sårade in i huset?» sade Natalia.

»Ja, det förstås», svarade grefven förströdt, »men låt
dina leksaker vara nu och hjälp till att packa in ... vi
måste härifrån i morgon!»

10.

Det blef nu ännu större brådska med inpackningen.
Gamle grefven, som eljest plägade taga sig en lur på maten,
hade plötsligt blifvit lika ifrig som de andra och gick
omkring på gården och skrek åt folket, härigenom endast mer
ökande förvirringen. Man sprang och skrek och grälade
och larmade ur rum och i rum, och äfven Natalia började
nu plötsligt taga del i arbetet med den för henne
egendomliga ifvern. I början betraktade man hennes hjälp
med misstrogna blickar, man trodde, att hon skämtade och
ville icke lyda henne. Men hon fordrade envist att blifva
åtlydd och grät nästan af vrede och till sist måste man
tro, att hon hade allvar med sitt uppträdande. Hennes
första bragd var den skicklighet, med hvilken hon inpackade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0830.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free