Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde delen - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- m -
härifrån med Gud! Hvem är ni min herre?» frågade han,
vändande sig till officern. »Är ni en af dem, som fått tak
öfver hufvudet här i mitt hus?»
Officeren trädde honom närmare och öfver hans bleka
ansikte lade sig en liflig rodnad.
»Herr grefve, jag ber, tillåt mig ... för Guds skull
. . . kan jag få åka med på en af edra forvagnar ? Jag har
inga pengar, jag vet eljest icke hvart ...»
Innan officeren hade hunnit tala ut, kom en kalfaktor
med samma bön för sin herre.
»Ja, ja», utropade grefven, »mycket gerna!» Halloh,
Vasilevitsch, säg till, att man genast packar utaf en eller
två vagnar, den där eller den där . . . eller någon annan
. . . hvilken som helst», sade grefven, obeslutsam som
vanligt, under det ett uttryck af liflig tacksamhet upplyste
officerens ansikte.
När grefven såg sig om, visade sig på gården vid
portarna och i fönstren öfverallt sårade och officerstjänare,
hvilka alla riktade sina blickar på grefven.
Klockan g vaknade grefvinnan och fick genast höra
talas om hvad som händt; surrningen hade tagits upp på
vagnarna, packlårarna hade lyftats ned och de sårade skulle
medtagas. Grefvinnan skickade strax efter sin man.
»Hvad är det jag hör, kära du — lastar man af
vagnarna igen?»
»Ja, vet du, min lilla vän, jag tänkte just tala om för
dig,. grefvinna . . . det var en officer, som bad mig, att jag
skulle lämna några vagnar för de sårade ... det är ju
mycket af sakerna, som just icke äro oss till någon nytta
. . . och betänk hvad det blir af dem, om de stanna kvar
här! De äro nu en gång hos oss, vi hafva själfva erbjudit
dem gästfrihet ... vet du, jag tror verkligen, min lilla vän,
att vi . . . att vi . . . måste låta dem följa med oss . . .»
Grefven sade detta i en skygg ton såsom alltid, när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
