- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
862

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde delen - 20

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

pi|il 862 —

varit öfverklädd med blått kläde, och grofva, smutsiga
benkläder, som man lämnat honom i arresten, och som voro
instuckna i smutsiga och nedtrampade, men en gång fina
stöflar. Vid de smala, svaga benen hängde tunga bojor,
som hindrade den unge mannens gång.

»Så där ja», sade Rostoptschin, »ställ honom där!»
Han pekade på brons nedersta trappsteg.

Den unge mannen steg med möda upp på det utvisade
trappsteget, vände ett par gånger på hufvudet, suckade
djupt och gjorde korstecknet med sina små, väl vårdade
händer. Det blef för några ögonblick alldeles dödstyst bland
massan.

»Mina barn!» sade Rostoptschin med gäll, vidt hörbar
röst, »den där karlen, Vereschtschagin, är den skurk, som
är orsak till Moskvas undergång.»

Den unge mannen i räfskinnspelsen stod där ödmjuk
och nedlutad, och hans genom det halfrakade hufvudet
vanställda ansikte var med ett hopplöst uttryck riktadt mot
marken. Vid grefvens första ord lyfte han långsamt
hufvudet och såg upp till grefven, som om han ville säga honom
något, men Rostoptschin såg icke på honom. Allas ögon
voro riktade på Vereschtschagin.

»Han har förrådt sin kejsare och sitt fädernesland, hàn
har sålt sig åt Bonaparte! Han ensam af alla ryssar har
vanärat det ryska namnet, och för hans skull går Moskva
under!» sade Rostoptschin, skarpt betonande sina ord.
Därpå såg han ned på Vereschtschagin, som ännu stod i samma
ödmjuka ställning, lyfte handen och skrek till folket: »Dömen
honom I efter hans förtjänst — jag öfverlämnar honom
åt Eder!»

Ingen yttrade ett ord. De som stodo i de främsta
lederna spärrade upp ögonen, söm vittnade om ett uttryck
af fasa, samtidigt af alla krafter ansträngande sig för att
motstå trycket af de bakom stående.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0866.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free