- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
876

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde delen - 24

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

pi|il 876 —

och vin, hvilka sistnämnda drycker fransmannen hade
anträffat i en rysk källare, och som båda voro betydligt hungriga,
gjorde de anrättningarna all heder. Officerens uppassare
ställde en butelj rödvin i varmt vatten och kom äfven in
med en flaska k vas, som han hade funnit i köket. Denna
dryck var redan bekant för fransmännen, som kallade den
»Limonade de cochon» (Svinlemonad). Kaptenen
öfverlämnade den åt uppassaren och hälde i vin åt sig och Peter.
Han blef snart allt mer och mer liflig och talade oupphörligt.

»Ja, min älskvärde herr Peter, jag skall inviga ett
vaxljus i kyrkan åt er, för att ni räddat mig från denna
galning. Jag har redan nog kulor i min kropp. Den här fick
jag vid Wagram», han pekade på ett ärr på kinden, »en
annan fick jag vid Smolensk, och så den här i benet, som
ännu icke är riktigt friskt igen, det var i drabbningen vid
Moskva, som jag fick den minnesbetan. O, heliga Maria,
hvad det var härligt . . . det skulle ni ha sett . . . det var
ett riktigt rägn af eld. Ni ryssar kunna verkligen skryta
öfver, att ni där skaffade oss ett hårdt arbete. Jag
beklagar dem, som icke fingo vara med.»

»Jag var där», anmärkte Peter.

»Nej, verkligen!» utbrast fransmannen. »Så mycket
bättre! Den stora skansen var, ta mig tusan, en ful fisk
att fjälla. . Så sannt jag sitter här, var jag icke inne i den
tre gånger och ända framme vid kanonerna, och tre gånger
blefvo vi utkastade igen, som om vi varit ena
pappersgubbar. O, det var härligt! Edra grenadierer voro
beundransvärda . . . alldeles som på en parad. Jag såg dem sex
gånger efter hvarandra i elden kommande i led och rotar
som på paraden. Det var raska bussar. Vår kung af
Neapel, som förstår sig på sådana saker, han skrek: bravo,
det där är soldater det, alldeles som vi. Hahaha! Jaså
ni också är soldat. Så mycket bättre, så mycket bättre,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0880.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free