Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde delen - 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SS 883 -
Som man endast hade väntat på dessa ord för att fatta
den betydelse denna eldsvåda hade, brusto alla liksom den
gamle kammartjänaren ut i högljudd gråt.
Kammartjänaren aflägsnade sig för att anmäla för
grefven, att elden var lös i Moskva. Grefven kastade genast
på sig nattrocken och gick ut, åtföljd af Sonja för att se
på eldskenet. Natalia och grefvinnan stannade kvar inne.
Grefvinnan brast i gråt, då hon fick höra, att Moskva brann,
Natalia satt blek och med stirrande ögon framför
helgonbilden utan att höra hvad man sade omkring henne; hon
endast lyssnade till det oupphörliga stönandet af en sårad
officer, som hade sitt kvarter tre hus ifrån deras.
»O, så gräsligt!» utropade Sonja, som nu kom in. »Jag
tror, att hela Moskva står i eld och lågor. Ser du, Natalia,
så starkt skenet är!»
»Hvad är det som brinner?» frågade Natalia. »Javisst
— Moskva!» På den likgiltiga tonen märkte grefvinnan och
Sonja, att Moskvas brand alls icke var af något intresse för
Natalia. Hon hade nu fått veta, att furst Andrei var svårt
sårad och var i deras sällskap, och hon hade genast frågat,
om han var farligt sårad och om hon kunde få komma in till
honom. Man sade henne att hans lif sväfvade i fara och att hon
icke kunde få komma till honom, men det var tydligt, att hon
icke trodde hvad man sade; dock gjorde hon icke vidare
några frågor, då hon förutsåg, att hon icke skulle få något
annat svar. Hon hade hela vägen suttit orörlig i vagnshörnet,
och nu satt hon lika orörlig på en bänk i rummet.
Grefvinnan var orolig öfver sin dotters apatiska tillstånd,
fruktande, att hon hvälfde någon hemlig plan i hufvudet och
iakttog henne med bekymrade blickar. Hon gick fram till
henne, kysste henne på pannan och sade: »du skulle kläda
af dig, Natalia, och lägga dig i min säng.»
Endast grefvinnan hade en säng, sällskapsdamen och
de båda unga flickorna måste ligga på golfvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
