- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
956

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte delen - 6

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

—- ioo956 —

»Men dina barn?»

»De skola göra som jag. Att tjäna sådana herrar är
inte farligt.»

»Men mina arfvingar?» frågade Peter. »Kanhända gifter
jag om mig ... det är mycket möjligt», tillade han leende.

»Det vore, med grefvens tillåtelse, mycket klokt.»

»Hvad han tar saken lätt», tänkte Peter. »Han vet
inte, huru förfärligt svårt det är.»

»Behagar grefven resa i morgon?» frågade Savelitsch.

»Nej, jag stannar här några dagar. Ursäkta, att jag har
gjort dig besvär! Besynnerligt att han inte kan begripa, att
jag nu inte bryr mig om Petersburg och att det här framför
allt måste afgöras! Men sannolikt vet han det och förställer
sig bara. Skall jag fråga honom, hvad han tänker? Nej, senare!»

Till middagen for Peter åter till prinsessan Maria. Under
vägen kunde han icke låta bli att beundra ruinerna.
Skorstenarna och de rasade murarna erinrade honom om Rhen
och om Colosseum i Rom. Och det föreföll honom, som om
alla människor han mötte sågo vänligt på honom och liksom
sade: »Se där är han! Få se, hvad det kan bli af det här!»

Natalia hade denna dag samma svarta klädning med
mjuka veck och hade håret kammadt på samma sätt som
dagen förut, men ändå var hon förändrad. Om hon då hade
sett ut så som nu, när hon kom in i rummet, skulle han
genast känt igen henne.

Nu var hon densamma, som han hade känt nästan som
barn och sedan som furst Andreis trolofvade. En klar,
frågande glans strålade i hennes ögon, och öfver hela ansiktet
låg ett gladt, egendomligt skälmaktigt uttryck.

Peter hade gärna stannat kvar hos dem hela dagen, men
han måste aflägsna sig, då prinsessan på aftonen for i messan.

Följande dag kom han tillbaka, spisade åter middag med
dem och stannade kvar hela aftonen. Ehuru både prinsessan
och Natalia tydligen voro glada öfver hans besök, och ehuru

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0960.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free