- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
958

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte delen - 6

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

—- ioo958 —

tillfället gå mig ur händerna är ... är förfärlig. Säg mig,
har jag något hopp? Hvad skall jag göra, dyraste
prinsessa?» Och då hon icke genast svarade, lade han sin hand
på hennes arm.

»Jag tänker på det, som ni har sagt mig»; svarade
prinsessan Maria. »Ni har rätt ... att ... att nu tala
med henne om kärlek ...»

Hon ämnade säga, att det var omöjligt, men hon
hejdade sig, då hon hade sett, att Natalia icke skulle känna
sig förolämpad, om Peter gjorde henne sin kärleksförklaring,
ja, att hon till och med önskade det.

»Men hvad skall jag göra?» frågade Peter.

»Öfverlämna det åt mig, jag vet ...»

»Nåå ?» frågade han, då hon tystnade.

»Jag vet, att hon älskar er . . . eller kommer att älska
er», ändrade sig prinsessan.

Knappast hade hon uttalat orden, förr än Peter sprang
upp och upprörd fattade hennes hand.

»Hvarför tror ni det? Tror ni, att jag kan hoppas?»

»Ja», svarade prinsessan skrattande. »Skrif till hennes
föräldrar och lita på mig. Jag skall säga henne det, när
jag finner det lämpligt. Jag önskar det, och jag har en
aning om, att ni båda bli ett par.»

»Nej, det kan inte vara möjligt! O, hvad jag är
lycklig! Men det kan inte vara möjligt . . . jag vågar inte tro
det!» sade Peter och kysste prinsessan Marias hand.

»Far nu till Petersburg . . . det är det bästa ni nu kan
göra. Jag skall skrifva till er.»

»Till Petersburg? Ja visst ... ja, jag skall fara till
Petersburg. Men i morgon får jag ju komma till er.»

Dagen därpå kom Peter för att taga afsked. Natalia
Var mindre liflig än de föregående dagarna. När Peter såg
henne in i ögonen, var det honom, som om hvarken han
eller hon längre funnes till, utan som om det var en enda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0962.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free