- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
969

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epilog - 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 95 2 —

upproriska hjärta. »Jag har ingenting med honom att
skaffa . . . jag ville bara hälsa på gamla grefvinnan, som
alltid har varit god mot mig.»

Men denna tanke lugnade henne dock icke; det var
som om en känsla af ånger plågade henne, när hon tänkte på
detta besök. Ehuru hon var fast besluten att icke förnya
visiten och att glömma allt, befann hon sig ständigt i en
obehaglig sinnesstämning. Hon visste, att hans kallt höfliga
ton icke var det sanna uttrycket för lians känslor för henne,
utan att han dolde något för henne. Detta något måste
hon hafva klart för sig, förr kunde hon icke vara lugn, det
kände hon.

En morgon satt hon i sin brorsons rum, öfvervakande
hans lexläsning, när man anmälde grefve Nikolai Rostov.
Med den bestämda föresatsen att icke förråda sin hemlighet
och icke låta märka någon förvirring bad hon m:lle Bourienne
följa henne och gick med henne in i salongen.

Vid första blicken såg hon, att Nikolai hade kommit
endast för att uppfylla en höflighetsplikt, och genast beslöt
hon att anslå samma ton, hvarmed han komme att tilltala
henne.

De talade om grefvinnans hälsa, om gemensamma
bekanta och om de senaste nyheterna från kriget, och när de
af lagen för det passande föreskrifna tio minuter hade
förflutit, efter hvilka det är gästen tillåtet att aflägsna sig, reste
sig Nikolai för att taga afsked.

Prinsessan hade med m:lle Bouriennes hjälp rätt bra
hållit samtalet i gång, men när han började göra min af att
gå, kände hon sig trött af att tala om saker, som alls icke
intresserade henne, och hon kände sig så pinsamt berörd
af tanken, att så föga fröjd beskärts henne af lifvet, att hon
fördjupad i sina tankar satt och stirrade framför sig och lade
icke märke till, att han ämnade gå.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0973.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free