- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
990

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epilog - 8

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 93° —

skäl att glädjas eller att sörja vid de tillfällen, som satte
känslorna i rörelse.

Så var äfven Peters ankomst en betydelsefull och
glädjande tilldragelse för alla. Tjänarna, hvilka bäst kunna
bedöma herrskapet, emedan de icke döma efter dess ord och
känslostämningar, utan efter dess handlingar och lefnadssätt,
gladde sig åt Peters ankomst, emedan de visste, att deras
husbonde grefve Nikolai nu icke skulle blanda sig så mycket
i husets och gårdens angelägenheter, utan blifva gladare
och mer öfverseende, och dessutom därför att alla räknade
på rika gåfvor af Peter. Barnen och deras lärarinnor gladde
sig åt hans ankomst, emedan de visste, att ingen så som
Peter lät dem deltaga i de andras lif och nöjen. Han
ensam kunde på klaveret spela den écossäise — det enda han
kunde spela — efter hvilken man, som han sade, kunde
dansa alla möjliga dansar. Äfven de visste, att han hade
med sig gåfvor till alla.

Den lille Nikolai Bolkonski, som nu var en femtonårig
gosse med fladdrande blonda lockar och vackra ögon, gladde
sig, därför att onkel Peter var ett föremål för hans beundran
och lidelsefulla kärlek. Grefvinnan Maria gjorde sig all möjlig
möda att ingifva den lille kärlek till hennes man, och Nikolai
höll också af sin onkel, dock med en, om också knappast
märkbar tillsats af ringaktning, hvaremot han rent af afgudade
Peter. När han fick vara tillsammans med Peter, strålade
hans ansikte af glädje, och han rodnade alltid, när Peter
tilltalade honom. Han lät icke ett enda ord undgå sig af
hvad Peter sade och talade sedan med sin lärare Desalles
om betydelsen af hvart och ett af hans yttranden.

Af enstaka ord, som han uppsnappat om sin fader och
Natalia, af den rörelse, hvarmed Peter talade om den aflidne
fursten, af den vördnadsfulla ömhet, hvarmed Natalia talade
om honom, hade gossen, hvilken redan nu började få en
aning om kärlekens väsende, bildat sig den föreställningen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0994.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free