Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epilog - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—- ioo993 —
förarga sig och sä vidare, emedan hon hade måge, hjärna,
muskler och nerver. Detta allt gjorde hon af en inre
nödvändighet. Hon talade endast därför, att hon kände det
fysiska behofvet att sätta sina lungor och sin tunga i
verksamhet. Det som för människor i sin fulla lifskraft är
ändamål, var för henne endast en förevändning. Så visade sig
ofta om morgnarna, i synnerhet om hon föregående dag
hade ätit köttmat, ett behof att blifva förargad, och därtill
valde hon som anledning närmaste bästa förevändning,
såsom gumman Bjelovs döfhet. »I dag synes det vara något
varmare, kära du», hviskade hon i andra ändan af rummet,
och när hennes gamla sällskapsdam då kunde svara: »Ja
visst, han har kommit nu», mumlade grefvinnan förargad:
»O, min Gud, hvad hon är döf och dum!» En annan
anledning till förargelse var hennes snus, som än var för torrt
och än för fuktigt. När hon sålunda blef upprörd, steg
gallan henne i ansiktet, och hennes kammarjungfru visste af
säkra tecken, när gumman Bjclov åter skulle blifva döf och
när snuset åter skulle blifva torrt och när grefvinnans
ansikte åter skulle blifva gult. På samma sätt måste
grefvinnan också stundom sätta i verksamhet den lilla förmåga att
tänka, som hon ännu ägde kvar, och härvid kom patiencen
henne till hjälp. När hon ville gråta, var den aflidne
grefven hennes förevändning, när hon kände behof att hysa
omsorg för någon eller något, fann hon en förevändning därtill
i Nikolai och hans hälsa, när hon ville säga något bittert
och giftigt, var det merendels grefvinnan Maria, som fick
tjäna henne till förevändning, när hon kände behof att öfva
sina röstorgan, såsom vanligen var fallet inemot klockan sju
på aftnarna, sedan matsmältningsprocessen efter middagen
var öfverstånden, hämtade hon alltid sitt ämne från samma
gamla historier, som hon alltid berättade för samma åhörare.
Detta den gamla damens tillstånd begrepo alla husets
medlemmar, ehuru ingen talade därom, och alla bemödade
Krig och /red, 63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
