Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epilog - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—- ioo999 —
»Åh, det vet ni väl», sade Peter med en menande blick,
»till furst Fedor och till alla de andra. Att arbeta för
upplysning och dygd är ju mycket vackert, det erkännes
gärna, det är ett härligt mål, men under närvarande
omständigheter är någonting annat af nöden.»
Först nu märkte Rostov, att lille Nikolai var
närvarande.
»Hvad gör du här?» frågade han strängt.
»Låt honom vara», sade Peter. »Jag sade, att nu
nå[gonting annat är af nöden. Om ni lägger armarna i kors,
tills bågen brister, så måste folket resa sig och hane} i hand
arbeta mot den all nänna katastrofen. Alla de unga, alla
de kraftfulla dragas in i det allmänna fördärfvet; den ene
förledes af kvinnorna, den andra af höga ämbeten, den
tredje af penningelystnad, och så öfvergå de alla till det
fiendtliga lägret. Det finnes knappast mer några oafhängiga,
fria människor sådana som ni och jag. Därför säger jag,
att lösen skall vara icke blott dygd, utan också
själfständighet och verksamhet.»
Nikolai betraktade hela tiden Peter med misslynta
blickar, och hans ansikte mulnade allt mer och mer.
»Hvad slags verksamhet menar du?» utropade han till
sist, »och i hvilket förhållande skulle ni stå till regeringen?»
»Vi skulle blifva hennes medhjälpare. Vår förening
behöfde icke vara hemlig. Om regeringen tilläte den att
existera, skulle vi så långt ifrån blifva fiendtliga mot henne,
att vi snarare skulle utgöra en förening af de verkligen
konservativa, af gentlemännen i detta ords fulla betydelse.»
»Men sådana där föreningar äro alltid skadliga och
kunna icke åstadkomma annat än ondt.»
»Hvarför det? Har måhända ’der Tugenbund’, som
räddat Europa, gjort något ondt?»
Natalia kom i detsamma in i rummet och gaf sin man
en glad blick. Hvad han sade var henne likgiltigt, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
