Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristens Resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IG
som de icke sågo sig för, sjönko de båda plötsligt ned
i gyttjan. Träsket kallades Misströstans dy, och där
vältrade de sig en god stund och blefvo alldeles
nedsölade av dy. Till följd av att Kristen hade den tunga
bördan på sin rygg, började han att sjunka allt mer
och mer.
Då sade Lättböjd: »Ack, granne Kristen, var är du
nu?»
»Sannerligen jag det vet», svarade Kristen.
Lättböjd började nu utfara i förebråelser och sade i
retad ton till sin följeslagare:
»Är detta den sällhet, varom du hela tiden talat? Om
vi genast vid början av vår färd stöta på dylika motgångar,
vad hava vi då ej att vänta, innan vår resa är slut.
Kommer jag bara härifrån med livet, så må du gärna
ensam behålla det förlovade landet.»
Och efter ett par förtvivlade ansträngningar, kom
han upp ur dyn på den sidan av träsket, som låg
närmast hans hem, och begav sig därifrån, och Kristen såg
honom sedan aldrig mer.
Nu låg Kristen och tumlade ensam i Misströstans dy.
Han försökte dock att arbeta sig fram till den sidan av
kärret, som låg längst bort från hans hem och närmast
den trånga porten. Men han förmådde dock ej komma
upp, ty bördan han bar på ryggen tyngde honom så hårt.
Slutligen såg jag i min dröm, att en man, som hette
Bistånd, kom fram till honom och frågade, vad han
gjorde där.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
