Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristens Resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
God Vilja: Men varför följde han dig ej ända fram
hit?
Kristen: Vi följdes åt, tills vi kommo till Misströstans
dy, där vi båda helt oförmodat sjönko ned. Då blev
min granne Lättböjd modlös och vågade ej fortsätta av
fruktan för att råka ut för flera äventyr. Sedan han
därför hade arbetat sig upp ur dyn på den sidan, som
låg närmast hans hem, sade han till mig, att jag gärna
för honom skulle få behålla det härliga landet ensam,
och så gick ban sin och jag min väg — han i samma
riktning som Hallsstarrig och jag upp till denna port.
God Vilja: Ack, den arma människan! Aktade han
den himmelska härligheten så litet, att han ej ens för
dess skull vågade utsätta sig för några obetydliga faror?
Kristen: Vad jag berättat om Lättböjd är fullkomligt
sant. Men om jag också skulle säga hela sanningen
angående mig själv, skulle det visa sig, att det ej är
någon skillnad mellan honom och mig. Det är sant att
han återvände hem, men även jag vek av in på dödens
väg, därtill övertalad av de köttsliga bevekelsegrunder,
som en herr Världsvis framställde för mig.
God Vilja: Ah, du har således mött honom? Utan
tvivel har han rått dig att söka lättnad hos herr
Lagiskhet. De äro båda två riktiga bedragare. Men följde
du hans råd?
Kristen: Ja, så långt som jag vågade mig. Jag begav
mig genast iväg för att uppsöka herr Lagiskhet. Men
jag tvangs att stanna av fruktan för att det berg, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
