Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristens Resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
Och han tog tre glädjesprång, varefter han fortsatte
sin väg, sjungande:
»Jag nedtyngd av min syndabörda gick,
och ingen lättnad i min sorg jag fick,
förr’n jag kom hit till denna fridens ort.
Månn’ det till himlen är en ingångsport?
Skall här min börda äntligt läggas av
och bojan krossas, som mig band? O, grav,
du heliga, du kors, du Frälsare,
som led för mig, er pris och ära ske!»
Och jag såg i min dröm, huru han vandrade vägen
framåt, tills han kom ned i en dal, där han ett litet
stycke från vägen fick se tre män ligga försänkta i djup
sömn, och de hade järnfjättrar omkring fotknölarna.
Den enes namn var Enfaldig, den andres Lätting och
den tredjes Förmäten.
När Kristen fick se dem i detta tillstånd, gick han
fram till dem i hopp att kunna väcka dem; och han ropade:
»I ären lika dem, som ligga på toppen av en mast
(Ords. 23: 34), ty Döda havet, en avgrund utan botten,
ligger under eder. Vaknen därför och kommen härifrån,
och låten mig få lösa edra fjättrar. Ty om den, som
går omkring såsom ett rytande lejon (1 Petr. 5: 8), komme
hit, så bleven I helt säkert hans tänders rov.»
Och de vaknade och sågo på honom och svarade sålunda:
Enfaldig: Jag kan ej inse, att här är någon fara.
Lätting: Låt mig få sova ännu en liten stund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
