Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristens Resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
som bördan föll från min rygg. Vidare kan jag för
eder omtala, att jag då även fick en förseglad bokrulle,
med vars läsning jag skulle trösta mig under min
vandring, och den skall jag, såsom ett säkert tecken på, att
jag är värdig, avlämna vid den himmelska porten. Allt
detta förmodar jag att ni sakna, därför att ni ej kommit
in genom den trånga porten.
På allt detta gåvo de honom intet svar utan sågo
endast på varandra och skrattade. Och jag såg, att de
alla tre fortsatte sin vandring, men Kristen gick alltid
några steg före de andra och han talade numera ej med
någon annan än sig själf, stundom under suckar, stundom
i gladare stämning. Dessutom läste han ofta i bokrullen,
som en av de tre skinande varelserna hade givit honom,
och han kände sig därav mycket vederkvickt.
Och jag såg, huru de allesammans fortsatte sin
vandring, tills de kommo till berget Svårighet. Nere vid foten
av detta porlade en källa. Plär funnos, utom den vägen,
som ledde från den trånga porten, två andra vägar, av
vilka den ena vek av till vänster och den andra till höger
om bergets fot. Men den smala vägen gick rakt uppför
berget och denna del av densamma kallades — liksom
berget — för Svårighet. Kristen gick nu först till källan
och drack av dess vatten för att därmed vederkvicka
sig; sedan började han sin färd uppför berget, sjungande:
»Fast högt mig synes berget, dock jag skall
bestiga det, om även världen ali
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
