Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristens Resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
måste vandra utan solens ljus! Mörkret kommer att
dölja vägen, som mina fötter skulle gå, och för min
syndasömns skull måste jag nu höra vildjurens hemska
rytande.» (1 Tess. 5:6, 7.)
Nu erinrade han sig också, att Misströstan och Rädd
hade berättat för honom, huru skrämda de blivit vid
åsynen av lejonen. Och Kristen sade åter till sig själv:
»Dessa vilddjur ströva nu under natten omkring efter
rov, och om de skulle möta mig i mörkret, huru skulle
jag kunna undkomma dem? Huru skulle jag kunna
undgå att bliva söndersliten i småbitar?»
Under slika tankar fortsatte han sin väg framåt.
Men under det han så begrät sitt olyckliga felsteg, lyfte
han upp ögonen, och se, där låg ett härligt slott
framför honom, vars namn var SJcönhet, och det låg alldeles
invid landsvägen.
Och jag såg i min dröm, huru Kristen påskyndade
sina steg, i hopp om att han där möjligen skulle kunna
få härberge över natten. Men han hade ej hunnit långt,
förrän han kom in på en mycket smal väg, ungefär ett
stenkast från portvaktens stuga. Då han med
uppmärksamma blickar spejade framför sig, fick han sikte på
två lejon alldeles invid vägen.
»Nu», tänkte Kristen, »ser jag de faror av vilka
Misströstan och Rädd drivits tillbaka.»
Lejonen voro dock bundna, men han såg icke
kedjorna. Han blev därför mycket förskräckt, och den
tanken uppsteg inom honom, att han borde följa de båda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
