Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristens Resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
ned till foten av berget. De begåvo sig därför iväg
tillsammans, återupptagande sina förra samtalsämnen, tills de
skulle begynna nedstigandet utför berget. Då sade Kristen:
»Lika svårt som det var att komma upp här, lika
farligt är det, efter vad jag kan se, att stiga ned.»
»Ja», sade Vishet, »så är det; ty det är en vansklig
uppgift för en människa att, såsom du nu gör, gå ned
i Förödmjukelsens dal utan att slinta på vägen. Det var
därför vi ville följa dig utför berget.
Så begynte de då att stiga ned med stor försiktighet.
leke desto mindre snavade Kristen en eller två gånger.
Och jag såg i min dröm, huru Kristens goda
följeslagare, då de kommo ned till foten av berget, lämnade
honom ett bröd, en flaska vin och en druvklase; och
därefter fortsatte han sin väg framåt allena.
I dessa fromma vänners helga krets
sig Kristen kände styrkt och väl till freds,
och när till sist de läto honom gå,
han rustad var i stål från topp till tå.
Men i denna Förödmjukelsens dal råkade nu stackars
Kristen i stort trångmål; ty han hade vandrat endast ett
kort vägstycke, då han fick se en ond ande komma emot
sig på fältet. Dennes namn var Apollyon. Nu började
Kristen att bliva förskräckt, och han var mycket
tveksam, om han skulle vända om eller sätta sig till
motvärn. Men så kom han ihåg, att han icke hade något
harnesk på ryggen, och att han därför, om han toge till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
