Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristens Resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
du nu går, och gingo så långt, sora vi kunde våga oss.
Men vi hade sannerligen så när icke kunnat komma
tillbaka. Ty hade vi gått endast ett litet stycke till, så
skulle vi ej nu kunnat berätta någonting för dig om
det, som vederfarits oss.
Kristen: Men vad är det då, som har hänt eder?
Männen: Jo, vi hade så när kommit in i
Dödsskuggans dal, men till ali lycka sågo vi oss väl för, så att
vi upptäckte faran, innan vi störtade oss i densamma.
Ps. 44: 20; 107: 10.)
Kristen: Men vad ha ni då sett?
Männen: Sett? Jo, först själva den mörka dalen, och
det kan vara nog bara det. Där var alldeles becksvart
och vi sågo gastar och troll och drakar från avgrunden,
samt hörde ett oavlåtligt tjutande och jämrande, som
tycktes komma från människor, vilka befunno sig i det
förfärligaste elände och gripna av ångest sutto fängslade
i järnfjättrar. Och hela dalen är insvept i förtvivlans’
tröstlösa moln och döden utbreder sina hemska vingar
över den för beständigt. Med ett ord: den är full av
vederstyggligheter ocli där råder en gränslös förvirring.
(Job.’3: 5; 10:22.)
Kristen: Av det, som ni nu ha berättat mig, kan jag
ej förstå annat, än att detta är just den vägen, jag bör
vandra för att komma till det efterlängtade målet.
Männen: Må det gärna vara din väg, men vår blir
det icke.
Därpå skildes de åt, ocli Kristen fortsatte sin vand-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
