Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristens Resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
och till en skamfläck, därför att han övergivit vägen.
(Jer. 29: 18, 19.)
Kristen: Talade du icke något med honom, innan du
begav dig ut på din vandring?
Trofast: Jag mötte honom en gång på gatan, men
han tittade åt ett annat håll, som om han hade varit
skamsen över vad han gjort. Av den orsaken kunde
jag ej komma till tals med honom.
Kristen: Då jag först begav mig åstad på min
vandring, hade jag gott hopp om den mannen, men nu
fruktar jag, att han kommer att förgås vid stadens
undergång. Ty det har gått honom, som det säges i det
sanna ordspråket: »En hund återgår till sina spyor och
ett svin, som tvagit sig, går att vältra sig i träcken.»
(2 Petr. 2: 22.)
Trofast: Detsamma fruktar även jag; men vem kan
hindra det, som skall ske?
Kristen: Nåväl, granne Trofast, låtom oss nu lämna
honom och tala om saker, som mera omedelbart röra oss
själva. Berätta för mig vad som har hänt dig under
din vandring, ty jag kan förstå, att ett och annat har
inträffat, eljest borde det upptecknas såsom ett under.
Trofast: Jag slapp undan det där kärret, som jag hör
att du föll ned i, och kom fram till porten, utan att
hava behövt utstå den faran. Däremot mötte jag en
kvinna vid namn Lättfärdig, vilken så när hade tillfogat
mig mycket ont.
Kristen: Det var väl, att du undslapp hennes nät.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
