Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristens Resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•116
Så snart som den där mannen hunnit upp mig, gjorde
han processen kort med mig, ty utan att säga ett ord
gav han mig ett så hårt slag, så att jag föll nästan
halvdöd till marken. Men då jag började hämta mig litet,
frågade jag honom, varför han behandlade mig så, och
han svarade: »Därför att du har en hemlig böjelse för
Den förste Adam.» Och i detsamma gav han mig ett
ännu hårdare slag för bröstet, så att jag föll baklänges
och låg där som förut liksom död för hans fötter. Då
jag sedan återfick sansen, anropade jag honom om
förbarmande, men han svarade mig och sade: »Jag vet ej,
vad förbarmande är», och slog så åter omkull mig. Utan
tvivel skulle han ha gjort slut på mig, om icke en
person hade kommit, som befallde honom att upphöra.
Kristen: Vem var det, som befallde honom att upphöra?
Trofast: Till en början kände jag icke igen honom,
men då han kom närmare, blev jag varse hålen i hans
händer och sida, och då förstod jag att det var vår
Herre. Och så fortsatte jag min vandring uppför berget.
Kristen: Den där mannen, som hann upp dig, var
Moses. Han skonar ingen och icke heller har han något
förbarmande mot dem, som överträda hans lag.
Trofast: Det vet jag mycket väl, eftersom det ej var
första gången, som jag råkade ut för honom. Det var
han, som kom till mig, medan jag satt i allsköns lugn
och ro i mitt hem. Då sade han till mig, att ban skulle
bränna ned huset över mitt huvud, om jag stannade
kvar där.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
